Jag förstår inte mina känslor, efter bara en dag
efter beslutet att vi dvs, jag och mitt X inte ska
träffas på minst en månad. Känner jag mig helt
annorlunda, jag tog tag i en del måsten och det
funkade ju över förväntan. När jag hälsade på
grannar och andra nu i kväll kände jag mig mer
vuxen än någonsin förut, jag hörde min egen röst
som lät väldigt manlig, känns nästan som att jag
blivit en ny man.
Och jag fattar ingenting, igår pratade jag med
några vänner och då sa jag "att kommer hon
idag/nu och säger att hon vill ha mig tillbaka,
så tar jag henne direkt utan tvekan", och jag
skiter i vad alla säger om det, och jag sa även
att "om hon kommer om 1 vecka, 1 månad
eller 1 halvår" så kommer jag ta henne tillbaka,
men idag NU känner jag mig helt kluven, jag
fattar verkligen ingenting.
(Hur kan det ändras så fort ???)
Det är inte så att jag inte längtar tillbaka,
efter över 9 år så längtar jag förtvivlat mycket
tillbaka, jag saknar allt kul och alla trevliga
små resor vi gjorde, jag fattar ingenting men
det känns inte jätteviktigt längre, jag tycker
verkligen om henne, men det känns helt okej
att bara vara vänner, en erfarenhet rikare
har det blivit av det här, jobbiga beslutet.
Kanske kommer jag känna på ett annat sätt
när allt har lagt sig och jag kanske börjar fatta
nånting, men det får jag tackla då ..
Sov gött alla som vill ta åt sig.
Det här är bara till dig:
Tack för allt det fina som du har gett mig
under våra år tillsammans ..
Hoppas du förstår att jag är ledsen och
att allt känns som det var mitt fel,
jag vet att du inte tycker så.
Jag saknar allt så förtvivlat mycket ..
Förlåt för allt dumt som har blivit sagt ..
Vill dig inget ont, hoppas att vi är vänner än :-)
Mycket av det här känns bara som en elak dröm ..:-(
Jag tänker ofta på att jag kanske inte var
tillräckligt romantisk för dig,
mer än den där rosen jag köpte i Örebro
Men jag älskade dig och du älskade mig,
jag trodde det skulle räcka tills vi skulle
bli gamla och dö i varandras famn.
Jag kommer aldrig glömma det vi hade ..
.. Kram din vän..
Jag kommer heller aldrig glömma vår
vänskap, om det nu funkar att vara
vänner förstås, jag känner mig hedrad
av att ha fått leva tillsammans med
henne, hon har verkligen varit en viktig
del av mitt liv, som sagt jag kommer
aldrig glömma men jag kommer
definitivt sakna våra semesterresor.
Jag kanske träffar någon annan,
men som jag känner just nu kommer
det aldrig bli det samma, hon var min
första stora o hittills enda kärlek ..
Kramen till alla som vill ..
efter beslutet att vi dvs, jag och mitt X inte ska
träffas på minst en månad. Känner jag mig helt
annorlunda, jag tog tag i en del måsten och det
funkade ju över förväntan. När jag hälsade på
grannar och andra nu i kväll kände jag mig mer
vuxen än någonsin förut, jag hörde min egen röst
som lät väldigt manlig, känns nästan som att jag
blivit en ny man.
Och jag fattar ingenting, igår pratade jag med
några vänner och då sa jag "att kommer hon
idag/nu och säger att hon vill ha mig tillbaka,
så tar jag henne direkt utan tvekan", och jag
skiter i vad alla säger om det, och jag sa även
att "om hon kommer om 1 vecka, 1 månad
eller 1 halvår" så kommer jag ta henne tillbaka,
men idag NU känner jag mig helt kluven, jag
fattar verkligen ingenting.
(Hur kan det ändras så fort ???)
Det är inte så att jag inte längtar tillbaka,
efter över 9 år så längtar jag förtvivlat mycket
tillbaka, jag saknar allt kul och alla trevliga
små resor vi gjorde, jag fattar ingenting men
det känns inte jätteviktigt längre, jag tycker
verkligen om henne, men det känns helt okej
att bara vara vänner, en erfarenhet rikare
har det blivit av det här, jobbiga beslutet.
Kanske kommer jag känna på ett annat sätt
när allt har lagt sig och jag kanske börjar fatta
nånting, men det får jag tackla då ..
Sov gött alla som vill ta åt sig.
Det här är bara till dig:
Tack för allt det fina som du har gett mig
under våra år tillsammans ..
Hoppas du förstår att jag är ledsen och
att allt känns som det var mitt fel,
jag vet att du inte tycker så.
Jag saknar allt så förtvivlat mycket ..
Förlåt för allt dumt som har blivit sagt ..
Vill dig inget ont, hoppas att vi är vänner än :-)
Mycket av det här känns bara som en elak dröm ..:-(
Jag tänker ofta på att jag kanske inte var
tillräckligt romantisk för dig,
mer än den där rosen jag köpte i Örebro
Men jag älskade dig och du älskade mig,
jag trodde det skulle räcka tills vi skulle
bli gamla och dö i varandras famn.
Jag kommer aldrig glömma det vi hade ..
.. Kram din vän..
Jag kommer heller aldrig glömma vår
vänskap, om det nu funkar att vara
vänner förstås, jag känner mig hedrad
av att ha fått leva tillsammans med
henne, hon har verkligen varit en viktig
del av mitt liv, som sagt jag kommer
aldrig glömma men jag kommer
definitivt sakna våra semesterresor.
Jag kanske träffar någon annan,
men som jag känner just nu kommer
det aldrig bli det samma, hon var min
första stora o hittills enda kärlek ..
Kramen till alla som vill ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar